Oct 23, 2010

The death ride

Mikko stackarn linkar omkring på kryckor och jag har officiellt valts till hans slav. Det är mysigt att passa upp gullet, men till min stora förskräckelse blev jag idag tvungen att köra ensam till Prisma för att handla. Jag? Bil? Ensam? Helsingfors? = död. Eller minst ett par hundra skråmor.
Skräckslagen gick jag ner mot parkeringen med bilnycklanrna skallrande i min darriga hand. Jag kunde känna liemannen skugga mig med ett elakt flin på sina läppar. Som i en trans satte jag mig bakom ratten och ställde in sätet och speglarna femtioelva gånger. Innan jag startade bilen grät jag i fosterställning och kände spysmaken tränga upp ur svalget. Usch för bilar. Sen skrattade jag högt åt mig själv och intalade mig att jag var fånig. Det gav mig modet att starta bilen. Nervöst satt jag som en gammal tant med hakan fast i ratten. Med ögonen uppspärrade vred jag på mitt huvud hit och dit som en hungrig hyena som spanar efter något att slafsa i sig. Efter en stund blev jag van och kände mig cool i den snygga bemarin och körde som om jag aldrig gjort något annat. Som kungen över vägen cruisade jag lätt fram till prisma. Ingen dog.

2 comments :

  1. Hahaha! Men stackars mikko som har kryckor. Det är dessutom tungt att leva med en som har kryckor (I know the feeling). Tsemppiä! Kramar <3

    ReplyDelete
  2. Joo det är inte lätt.. Alla hans meningar börjar med "Kultaaaaa, voisitko...." :D Men vad gör man inte för sin man.

    ReplyDelete

Lämna gärna en liten kul kommentar om du har tittat in!