Jun 3, 2009

Blond och vilsen


Ännu en dag på jobbet fyllt av både glädje och sorg. Är trött och tänker bara sitta och se på en romantisk komedi medan Mikko är på träningar. Håller på att ladda ner en ny film som heter Bride Wars. Vad jag uppfattade av trailern så verkar den vara riktigt underhållande.

Mina fötter värker fortfarande efter gårdagens fiasko. Nu kära barn skall jag berätta hur blond Vanessa är... *kröhöm* Allting började efter jobbet då jag kom hem till Mikkos, han var själv påväg på två fotbollsmatcher och bad mig komma och titta på hans andra match. Han hade tyvärr inte tid att komma efter mig mellan matcherna så att jag blev tvungen att ta mig dit på egen hand. Jag kollade upp på reittiopas var matchen skulle spelas och det verkade lätt som en plätt att hitta fram. Var ändå lite nervös med bussarna eftersom jag var tvungen att byta buss två gånger. Jag hoppade på första bussen och åkte igenom kumpula. Satt där på helspänn med en karta i högsta hugg, bussbytet gick bra och jag kände mig stolt som en nöjd gris. När jag var framme vid platsen där matchen skulle spelas konstaterade jag att jag var på plats i god tid. Jag vandrade runt och såg inte en endaste fotbollsplan... Klockan tickade och matchen började, men Vanessa hade inte ännu sett en endaste fotbollsplan. Jag gav upp och bestämde mig för att korkat fråga en förbi passerande gubbe med en ful hund "Tiiätsä yhtään missä ois lähin jalkapallokenttä?" (den blonda färgen på min hjässa blev starkare för varje ord. Gubben med den fula hunden smålog och förklarade att närmaste fotbollsplan befann sig ungefär 2km åt det håll som jag just kommit från. Jag tackade och vände snopet på klacken och traskade tillbaka längs vägen jag kommit. shit. Vid dethär laget hade matchen hållit på i ungefär 20 minuter. Mamma ringde och jag klagade över hur borttappad och förbannad jag var över att det kunde vara så himmelens svårt att hitta en dum fotbollsplan. Mamma var mitt moraliska stöd medan jag traskade. Jag lyssnade medan hon berättade om pappas raseriutbrott (han var arg på bastugolvet). Mitt i samtalet såg jag plötsligt en stor öppning i buskarna, där fanns säker 20 st fotbollsplaner och massor av gubbar som sprang efter bollar. GREAT! Jag blev allt mer förtvivlad och avslutade samtalet med mammas moraliska stöd och pappas förbannade vibrationer som lyckades ta sig via telefontrådarna ända från Kälviå urskogar till Pasilas fotbollsdjungel. Jag traskade vilset omkring i djungeln av de galna fotbollsspelarna i över en halvtimme. Precis när jag räknat ut att matchen troligen redan hade slutat hittade jag Mikkos BMW som stod parkerad på utsidan av vimlet. Mikko ringde och skrattade hysteriskt när han sedan såg mig deprimerad stå och hänga mot hans fina bil... Jag var sur, utmattad och blond. Jag såg inget roligt i det hela men blev tvungen att skratta jag också när jag tänkte igenom hur skrattretande hela situationen egentligen var. Men om man ser det hela från den ljusa sidan så fick jag nästan mera motion än Mikko den kvällen, fastän han hade spelat två matcher. Blondinen hade sprungit fram och tillbaka genom hela Pasila.

Btw, jag klippte annars en pannlugg till mig själv.. Den blev lite sned, men shit happens.

No comments :

Post a Comment

Lämna gärna en liten kul kommentar om du har tittat in!