Onödiga varelser

Kom just hem efter en uppfriskande promenad i Brunnsparken, tog mig friheten att sätta mig ner i observatiorebacken för att njuta av det underbara solskenet en stund. Slafsade nyss i mig en jättegod skink-sandwich som jag köpte på vägen hem. Har inte varit hungrig på ett tag eftersom min allmänt konstiga mage har varit orolig. Så jag köpte sandwichen med tvång, men sen när jag väl satte mig ner i soffan och började äta så märkte jag att jag faktiskt var hungrig trots allt och sandwichen försvann i ett nafs.

Nu skall jag bara sitta hemma och mysa resten av kvällen, kanske till och med orka röra på mig så mycket att jag får diskat bort disken som stått där ganska äckligt länge. Man blir väldigt trött av att jobba på sjukhus, både fysiskt och psykiskt. Det är svårt att låta bli att tänka på allt elände som man sett under dagen.. Och annars också tänka på allt möjligt förvirrande.. Som män. Män nöter på ens hjärna, alltid ska de vara nånting att grubbla över. Om man sku ha nå sådär lite vett i skallen så skulle man låta bli att tänka på dessa onödiga varelser 24/7, men det är lättare sagt än gjort. De är ju sist och slutligen ganska mysiga att ha när det regnar ute och man bara vill kura ihop sig under en filt tillsammans med någon.. Vissa är ju så lyckligt lottade att de har en liten Hampus som de kan mysa med. Vi andra får nöja oss med de onödiga varelserna.

Snart börjar huippumalli haussa och jag funderar på att kanske springa ner till R-kiosken och hämta en till sandwich...